I huvudet på en prinsessa

Idag är jag allt annat än positiv. Jag försöker det gör jag, men det är svårt. Just den här veckan verkar det som om många inte mår bra. Folk på jobbet är sjuka, jag oroar mig för Emilia som är dålig, Louise som stoppar ner aceton i halsen på sig själv på bakfyllan, mig själv som åkt på urinvägsinfektion återigen, och framförallt Victoria som känner sig nere på botten. Jag vet hur det är, och inget man säger hjälper. Samtidigt är det svårt att vara positiv och säga något bra när man vet så väl hur lite man själv lyssnar på allt det där. Och varför ska jag prata om saker som jag inte alltid tror på själv? Men jag måste. För hennes skull. De enda tröstande orden jag kan bidra med är att jag finns här, alltid.

I'm bottling up your soft,
Dream-like scent
In my head for the ride home
I've been searching
With bruised limbs
For ways to get me going
For ways to get me going 

To give me confidence to stare
And observe the world
To give me confidence to stare 

If I could sleep forever
Would you still be in my dreams
If I could sleep forever
Would you still be in my dreams
If I could sleep forever
Would you still be in my dreams
If I could sleep forever
Would you still be in my dreams 

Under the covers
Under the covers
Under the covers
Under the covers

Varannan lördag så infaller en väldigt viktig händelse, nämligen vinkväll á la Tina. Eftersom jag är ledig varannan helg och vinsuget hunnit bli alltför stort däremellan så har jag sällan annat för mig än att dricka vin på mina lediga lördagar. Detta gör jag gärna i gott sällskap och det var precis det jag hade i lördags. Släng med lite spel, knytkalas och dans på det också så har du min kväll summerad! Fast ändå inte riktigt.. För om vi skulle stanna där så skulle vi missa godbitar från Alias-spelandet (ungefär som spelet "Med andra ord") där Daniel skulle förklara ett ord för Anneli och började med att säga "Jag har en sån" och sedan "Du gillar detta" varpå jag tyckte att Anneli svarade "Kuk" så jag skrek ordet högt samtidigt som jag brast ut i skratt och fick konstiga blickar av resterande vänner. Det var ingen som trodde att det faktiskt var Anneli som sagt kuk och därmed fick jag en blondinstämpel (trots att jag inte är blondin, inte till hårfärgen i alla fall) som hängde med hela kvällen. Dessvärre så spädde jag på detta ytterligare när vi satt i i taxin på väg in till stan och jag helt plötsligt fick för mig att diskutera fula namn och hur jobbigt det skulle vara om man förälskade sig i någon med ett jättefult namn. Anneli försökte intala mig att namnet faktiskt blir fint när man verkligen tycker om någon men jag höll inte med. Faktum är att jag trotsade ljudligt. Jag frågade Johan om inte han hade skämts över att presentera Märta eller Agda som sin flickvän. Jag fick som svar att "Agda är ju faktiskt ganska gulligt.." Say what?? När vi klev ur taxin så gjorde Johan ett erkännande där han berättade att taxichauffören hette Pierre Ingolf och att han försökt hålla sig för skratt hela bilresan in. Stackars chaufför! Väl ute så höll jag låg profil. Det var nog bäst efter att jag redan gjort bort mig tillräckligt. Jag var ganska nöjd med att låta Tobbe stjäla showen och inta sin roll som en äkta Dancing Queen. Nu, ett par dagar senare tittar jag tillbaka på helgen och börjar redan längta efter nästnästa lördag då jag är ledig igen. Vinkväll á la Tina, vilka är på? ;P Godnatt!

Lite The Used så här innan läggdags..

Idag har jag sådan fruktansvärd värk i mitt ben, men å andra sidan så har benet mått ganska bra den senaste tiden så jag får väl vara tacksam över att det inte värker så här mycket oftare. Det har varit ganska mycket att göra på jobbet idag och jag har rört mig väldigt mycket så värken beror ju säkert på detta, men man blir ändå en aning orolig att något ska vara fel. Just precis så domnade hela benet och foten bort och när känslan väl återkom så kom den tillbaka i form av en ilande smärta som strålade ut ända ner i tårna. Inget jag rekommenderar. Men trots detta så är jag på bra humör. Det har varit riktigt roligt att jobba idag eftersom vi har sålt mycket. Jag fick lägga möten och schemaläggning åt sidan för att fokusera på försäljningen, men det var bara roligt. Fler såna här dagar vill vi ha! Bortsett från smärtan i benet förstås. Men det finns ju faktiskt folk som har det värre så man får ändå vara tacksam för det man har. Tänk om det hade varit så här illa..

Idag har varit en helt underbar men ack så jobbig dag. Går det ihop? Nej. Men så är det ju med det mesta som gäller mig. Det är tisdag och min lediga dag eftersom jag har jobbat hela helgen. Vanligtvis brukar jag planera in sovmorgon men idag hade jag dessvärre inte den valmöjligheten eftersom jag hade en bokad tid hos fotografen där mina ärr skulle fotograferas och dokumenteras. Jag fick åka förbi mamma en stund innan för att få hjälp att kamma fram ett ärr ur hårbotten. Som tur är ligger fotobutiken tvärs över gatan från mammas jobb så det blev ingen omväg för mig. Jag dök upp hos mamma precis lagom till morgonfikat och blev bjuden på kaffe och smörgåsar. Efter fotograferingen strosade jag runt i affärer i en timme innan vi behövde åka till banken för ett möte. Det var under den här tiden som jag insåg att min mobil slutat att fungera helt och hållet. Mobillös fick jag vandra tillbaka till mammas jobb och sitta av tiden istället eftersom vi annars inte skulle kunna höras om en mötesplats. Väl hos banken fick jag goda besked om ett lånelöfte men när vi räknade på lite boendekalkyler så insåg jag att jag nog får tänka om lite gällande områden och pris om jag ska kunna köpa lägenhet, vilket var en besvikelse. Så nu vet jag inte riktigt hur jag vill göra. Däremot så visste jag vid det laget att min kropp var i stort behov av en fika och tur som jag har så ville Viktor göra just detta med mig idag. Han frågade redan igår och vi kom överens om att vi skulle höras idag. Jag insåg så fort jag klev innanför dörren hemma att detta var en omöjlighet. Hur skulle vi kunna höras när jag var telefonlös? Ingenting är omöjligt! Jag letade upp en hemsida där man kunde skicka gratis sms och skickade iväg ett till Viktor där jag sa åt honom att logga in på facebook. Det gjorde han och just när vi skulle planera dagen så dog mitt internet. Jag kände paniken komma och försökte kväva ett skrik. Jag försökte intala mig själv att jag skulle behålla mitt lugn och startade om datorn. Flera minuter gick och datorn kom inte igång. Lugn Tina, lugn. Ett nytt försök och ingenting händer. En eller två tårar kommer fram. Gud måste hata mig. Ett par försök senare är datorn igång, internet fungerar och jag kan planera med Viktor som hämtar upp mig en stund senare. Vi lämnar in min mobil för att veta att den är körd, död, kaputt, byebye. Vattenskadad tydligen, men jag har ingen aning om hur den kan ha blivit det. Så jag går femtio meter bort till Telenors butik och beställer en iPhone som plåster på såren. Det är jag ju faktiskt värd. Den har en leveranstid på minst två veckor så tills dess har jag fått byta batteri i telefonen och går bara och fruktar en hemsk död för min gamla mobil. Den ska tydligen kunna fungera ett tag med ett annat batteri men vem vet? Med min tur lägger den säkert av mitt i natten och låter mig försova mig till jobbet. Men nu ska vi inte vara bittra för jag har faktiskt en iPhone att vänta! Och jag har fått umgås med min prins idag. Dagen till ära bjuder jag på ett gammalt foto på oss två <3

Det är söndag, det är min jobbhelg, klockan är knappt sex och jag är hemma. Något stämmer inte riktigt. Finn fem fel. Eller ett fel i alla fall. Felet är att jag aaaaaldrig är hemma så här tidigt från jobbet och allra minst på helgerna. Men jag klagar inte! Absolut inte. Jag är snarare glad och lycklig. Solen skiner fortfarande och katten är glad att ha mig hemma tidigt för en gångs skull. Jag kanske till och med orkar laga lite mat och packa upp min tvätt som fortfarande står i IKEA-kassar i hallen efter min tvättid i fredags. Kanske. Eller så struntar jag i alla måsten och äter glass på balkongen. Ben and Jerrys såklart.

Men oj! Vart har jag hamnat? Jag tycker jag känner igen mig.. Jo, men här har jag varit förr. Det är ju min blogg! Här är det sig likt och väldigt, väldigt dött. Nästan spöklikt. Och vem beror det på? Jo, mig själv. Men jag har haft så otroligt mycket med jobbet det senaste och när jag väl varit hemma så har hjärnan knappt fungerat. Och hur ska man då kunna blogga? Det hade ju blivit "ughmdm udyna kfjppff haiuu" och annan geggamojja. Kanske inte så spännande att läsa. Men nu har jag tre dagar ledigt från jobbet och äntligen fungerar hjärnan igen!

Sedan sist så har det hänt en del. Jag jobbade nästan tvåhundra timmar förra månaden och fick i efterhand veta att jag inte fick lov att jobba så mycket. Därför blev jag ofrivilligt ledig en hel del denna månaden, vilket i och för sig har varit skönt bortsett från att allt jag behöver göra på jobbet ligger och hopar sig i en förskräcklig hög som bara väntar på mig. Mindre roligt.

Jag har börjat titta på lägenheter och har bokat tid för ekonomisk rådgivning hos banken. Än så länge har jag hittat en hel del fina lägenheter som passar in på mina kriterier men man ska ju aldrig ta första bästa så jakten är fortfarande i gång.

Våren verkar ha fört med sig ett bättre humör och jag har haft lust till mer än vanligt. Det har därför blivit en del vinkvällar och utgångar vilka har resulterat i bättre kontakt med mina nya arbetskamrater. Och det gillar vi!

Katten har blivit galen igen i och med våren. Hon står och trycker vid ytterdörren varje dag och bara väntar på att den ska öppnas av någon så att hon kan smita ut. Jag försökte ta en promenad med henne i koppel vilket slutade med att hon la sig på rygg på marken och ålade sig för att komma ur selen. Grannarna råkade just då gå förbi med sin hund och katten studsade upp i min famn för att lämna mindre trevliga rivmärken på händer och armar tillhörande matte. På nätterna ska det klättras, lekas och busas vilket inte matte uppskattar så jag har börjat stänga ute henne. Eftersom alla mina tidigare knep för att hålla henne ute endast har fungerat under en begränsad tid så har jag nu kommit på en ny grej. Jag barrikaderar dörren med en tung låda så att hon inte kan ta sig in. Detta förhindrar dock inte det lilla odjuret från att hoppa på dörrhandtaget och detta gör hon oavbrutet trots att dörren aldrig öppnar sig. Jag har fått lära mig att leva med oljudet och försöker sova bort det. På dagarna är hon dock allt annat än jobbig. Då är hon så tacksam över att ha sin matte hemma och då ska det kelas hela tiden. Man ska ligga på mattes mage, i knäet eller på axlarna. Och rör sig matte så följer man efter överallt. Skulle man bli utestängd från badrummet så ska det jamas tills man blir insläppt. Galning.

Grannarna har imponerat mig genom att först sätta upp en lapp innan de skulle ha fest, vilket aldrig tidigare har hänt och sedan genom att inte föra ett ljud när festen väl var igång. Jag hörde ingenting, absolut ingenting. Helt otroligt!

Sjukgymnastiken går som vanligt inte framåt. Jag skyller ofta på tidsbrist vilket i och för sig är sant men det hänger också på mitt bristande intresse. Jag vet att det är för min egen skull och att jag verkligen måste men jag har ingen som helst lust eller motivation till att gå dit. Suck och stön.

Jag har äntligen fått tummen ur att förnya mitt leg. Louise och jag har pratat om detta i flera månader eftersom även hon var i behov av ett nytt så vi spikade äntligen ett datum för att få detta gjort. Kruxet var att Louise inte hade något pass som kunde styrka hennes identitet och inte heller någon släkting med sig. Jag fick inte lov att styrka hennes identitet så det var bara jag som fick mitt fixat. Min stackars rödhåriga vän!

Jag har den senaste tiden fått ordning på min ekonomi efter en lång process med försäkringskassan och har betalat tillbaka vartenda öre till min mamma som hjälpt mig under min sjukskrivning när försäkringskassan inte betalade ut någonting. Jag har idag betalat alla räkningar trots att lönen inte kommer förrän imorgon och betalat av min soffa som jag egentligen skulle betalat av i ett och ett halvt år till. Det känns som en riktig lättnad. Skuldfri på alla sätt, lagom till mitt möte på banken.

Idag ska jag på en lägenhetsvisning för att vara ögon åt min kusin som även hon letar efter en bostadsrätt. Hon jobbar sent och har ingen möjlighet att gå så då får kusin rycka in!

Ja, där kom en ordentlig uppdatering som kanske fungerar som plåster på såren för att jag glömt bort min blogg en längre tid. More to come soon! Ciaooo

Efter en alldeles för lång och risig vinter så är jag ganska tacksam för att våren börjat komma. Det finns så mycket bra med våren och sommaren som gör att humöret stiger märkbart hos de allra flesta. Jag har tidigare pratat om hur sommaren är min årstid och att jag ser mig själv som sommarbarn men faktum är att våren är minst lika trevlig. Det är ju den som inleder sommaren med ljus, grönska, fågelkvitter och fräscha dofter. Men här finns faktisk ett minus vilket har att göra med just det där med grönska och fräscha dofter, nämligen pollen. Jag börjar redan känna hur det sticks och klias i ögonen, hur näsan rinner varje gång man böjer sig framåt men ändå av någon konstig anledning lyckas man inte kunna andas genom den. Underbara allergi! Det gör ju känslan för vår till en bitterljuv känsla. Och på tal om bitterljuvt så bjuder jag här på en gammal goding i musikväg. Godnatt!

 

Har ni sett trailern för den kommande The Hills säsongen? It's gonna be good!

Nu är det stora saker på gång! Jag börjar vakna ur min flera-månaders-långa dvala som har hållt mig grinig, bitter och deprimerad hela hösten och vintern. Men nu börjar våren titta fram, saker och ting börjar sakta men säkert bli bättre på jobbet och humöret stiger. Kanske är det dags att ta farväl av trista, tråkiga Tina och säga hej till den Tina som inte kan sitta still så fort hon hör en bra låt och bara vill ut, ut, ut! På lördag måste jag få ge mitt nya jag det hon behöver; vin, gott sällskap och bra musik. Vi börjar med min nygamla kärlek, stereo love.

Jag är en person som är ytterst förvirrad. Jag försöker att ha ordning och reda men jag lyckas sällan. Födelsedagar till exempel är något som jag är extremt dålig på att komma ihåg. Många gånger kan jag till och med tänka dagen innan att jag måste komma ihåg att gratta den där personen på sin födelsedag för att sedan glömma bort det dagen efter. Men hur ska man lyckas komma ihåg födelsedagar när man oftast inte ens vet vilken dag det är? Eller vilken månad ens? Idag till exempel så har jag försökt lösa luckor i aprilschemat och har flera gånger varit inne och snurrat i både mars- och majschemat istället. Igårkväll ställde jag om klockan på mobilen innan jag gick och lade mig för att jag inte skulle bli sen till jobbet idag nu när det är sommartid och allt. När jag väl kom där klockan tio blev jag förvånad över att tjejerna inte hade öppnat ännu och jag undrade om de hade missat att ställa fram klockan. Det hade de visst inte missat. Däremot hade min mobil ställt om sig automatiskt i natt så jag låg ytterligare en timme före. Förvirrande? Ja. Välkommen till min värld! Men jag har faktiskt koll på en sak. Eller nej, två. Imorgon fyller Victoria år (ja, den kunde jag faktiskt) och i övermorgon är det den 30e mars. Detta vet jag eftersom det då var exakt ett år sedan jag blev påkörd. Det är väldigt konstigt. På ett sätt känns det som en evighet sedan men på ett sätt så var det precis som igår. Jag blir ju påmind om det varje dag, för varje steg jag tar. Ibland blir jag nästan osäker på hur det hela gick till och undrar om jag kan ha varit så förvirrad att jag faktiskt klev rätt ut framför bilen? Jag är ju en förvirrad person, det har vi ju redan konstaterat. Men så förvirrad? Nej, det tror jag inte..

På tal om ordning och reda så finns det massa söta prylar från Ordning och Reda

Nu är det sommartid och härligheten tar sin början. Så som jag har längtat efter att få vintertiden överstökad! Kanske beror det på att jag i princip missade hela förra sommaren. Jag låg hemma sjukskriven med mina kryckor och kunde inte riktigt följa med på allt det där som jag ville följde med på. Eller också så ligger det bara i min natur att älska sommaren och hata vintern. Jo, jag hatar faktiskt vintern. Det finns väldigt få saker med vintern som är positiva. Lussekatter, tumvantar, åka skidor.. Ja, jag kommer nog inte på fler. Men med sommaren däremot, där finns massor som är positivt! Smultron, jordgubbar, sol, värme, glass, bada (ja, jag badar faktiskt någon gång ibland trots risken för att bli uppäten av en haj eller knipsad av en jättekrabba), picknick, uteserveringar, iste, solnedgångar, slottskogen, stranden, minigolf.. Ja, jag kan fortsätta i evigheter. Dessutom får jag något mer på listan just den här sommaren som kommer. Det är då min lilla brorsdotter eller son kommer till världen, ganska lagom till min födelsedag faktiskt. På tal om födelsedagar så har jag en teori om att man kanske dras mer till den årstiden då man föddes? Jag till exempel är född i augusti och älskar sommaren, särskilt sensommaren. Louise är född i maj och pratar alltid om våren och om hur den snart är här. Kan min teori stämma? Om inte så måste det inte nödvändigtvis finnas en särskild anledning till att jag är sommarbarn. Jag bara är det.

Efter en lång men bra dag på jobbet stod jag i valet och kvalet i frågan huruvida jag skulle tillbringa kvällen på stan eller nerbäddad i soffan med värmekudden och några ballerinakex. Jag hade närpå bestämt mig för att faktiskt orka åka hem, duscha, göra mig fräsch och åka till stan för att möta upp Marina för ett glas eller två när mobilen ringde. Det var Mia från Lustjakt som ringde för att tala om att min godispåse kommit! Och med godispåse så menar jag min beställning från sexpartyt som jag hade för ett par veckor sedan :) Eftersom Mia och jag i princip bor grannar så tog jag vägen förbi och fastnade i hennes trappuppgång i nästan en timme pratandes om allt mellan himmel och jord. Vi hade ett jättetrevligt samtal om allt möjligt och jag fick passa på att busa lite med hennes energiska femåriga dotter som krävde uppmärksamhet varenda sekund. Bra övning, tänkte jag inför min kommande roll som faster.

Efter att ha pratat bort nästan en timme fick jag nästan lite ångest över hur mycket klockan hade hunnit bli så jag skyndade mig hemåt för att plöja igenom garderoben i jakt på något casual men ändå kul att ha på mig. Jag bytte om tre gånger och tredje gången gillt blev jag faktiskt nöjd. Eftersom klockan hade hunnit bli så mycket så tänkte jag att duschandet skulle få vänta tills imorgon så jag behövde i princip bara slänga på lite rouge och fixa håret. Det var ungefär där som jag helt tappade lusten och orken till att gå ut. Jag insåg ganska snart efter att ha försökt släppa ut min boll som jag haft hela dagen att håret aldrig skulle gå att redas ut. Det blev ett par försök till att försöka återskapa en söt liten boll men skadan var redan skedd. Håret var bara rufs och fluff och jag blev ståendes framför spegeln med borsten i handen i en evighet tills jag slutligen gav upp och insåg att jag nog är för trött för att göra stan trots allt.

Någon timme senare infinner jag mig här, nerbäddad i soffan med datorn i knäet och bara väntar på att dunkadet inifrån grannarna ska ta slut så att jag kan gå och lägga mig. Kärringvarning, jag vet! Men är man trött så är man och jag fyller ju trots allt tjugofem i år. Tjugofem.. Usch, nu fick jag ångest. Men på plussidan så har kärringen lyckats få ordning på hårburret vilket ger mig lite extra tid imorgon bitti innan det bär av mot jobbet och längre sovmorgon tackar man ju inte nej till! Särskilt inte när jag imorse råkade ställa klockan en timme för tidigt och dessutom nu när vi ställer fram klockan till sommartid. Och känner jag mig själv rätt så hade jag definitivt prioriterat bort hårborstandet imorgon för att få sova en stund längre, vilket hade inneburit ytterligare en arbetsdag med en boll på huvudet. Det håller ju inte, det hör ni ju själva.

Nu tystnade oljudet inifrån grannarna och i och med insåg jag att vi är mitt inne i earth hour. Ganska mysigt faktiskt när man ligger här och tittar ut på alla nersläckta hus. Det var nog ett klokt beslut av mig ändå att stanna hemma. Eller också försöker jag bara intala mig själv detta för att jag egentligen ville ha orken att åka till stan. Nu roterar det i huvudet igen.. Stan, soffa, stan, soffa, stan.. Stan? Äsch, nej jag orkar inte. Godnatt!