I huvudet på en prinsessa

Nu är det sommartid och härligheten tar sin början. Så som jag har längtat efter att få vintertiden överstökad! Kanske beror det på att jag i princip missade hela förra sommaren. Jag låg hemma sjukskriven med mina kryckor och kunde inte riktigt följa med på allt det där som jag ville följde med på. Eller också så ligger det bara i min natur att älska sommaren och hata vintern. Jo, jag hatar faktiskt vintern. Det finns väldigt få saker med vintern som är positiva. Lussekatter, tumvantar, åka skidor.. Ja, jag kommer nog inte på fler. Men med sommaren däremot, där finns massor som är positivt! Smultron, jordgubbar, sol, värme, glass, bada (ja, jag badar faktiskt någon gång ibland trots risken för att bli uppäten av en haj eller knipsad av en jättekrabba), picknick, uteserveringar, iste, solnedgångar, slottskogen, stranden, minigolf.. Ja, jag kan fortsätta i evigheter. Dessutom får jag något mer på listan just den här sommaren som kommer. Det är då min lilla brorsdotter eller son kommer till världen, ganska lagom till min födelsedag faktiskt. På tal om födelsedagar så har jag en teori om att man kanske dras mer till den årstiden då man föddes? Jag till exempel är född i augusti och älskar sommaren, särskilt sensommaren. Louise är född i maj och pratar alltid om våren och om hur den snart är här. Kan min teori stämma? Om inte så måste det inte nödvändigtvis finnas en särskild anledning till att jag är sommarbarn. Jag bara är det.