I huvudet på en prinsessa

Idag har jag haft den perfekta söndagen! Jag sov till klockan ett och låg och drog mig i ytterligare en halvtimme tills Daniel ringde. Då fick jag förflyttat mig till soffan där jag låg och latade mig i ytterligare en halvtimme innan jag orkade resa på mig för att äta något. Det bästa av allt var att jag hade pastasallad och tzatziki över från gårdagen så det var bara att ta för sig, utan att behöva ställa sig och fixa någonting. Ett annat plus är att jag igår var såpass duktig att jag plockade undan ganska mycket så idag var det inte mycket till stök kvar. Klapp på axeln till mig själv!

Efter att ha ätit drack jag några koppar kaffe, zappade mellan olika tv-program och engagerade mig i datorn lite då och då. Katten var också seg och tillbringade mycket tid liggandes på min mage. Solen sken ute vilket gjorde det varmt och behagligt att ligga på soffan.

Jag unnade mig själv ett par timmars dötid innan jag gjorde mig i ordning för en fika på stan med min bror, Petra och Emil. Det blev fika på Espresso House på Vallgatan där jag svepte en latte macchiato och åt en grillad ciabatta med ost, skinka och tomat. Vi diskuterade livet och började smida planer, som för er är hemlighetsstämplat (moaha). Vi lämnade fiket upprymda och förväntansfulla för vad som komma skall.

Jag hade sådan tur att Tony och Petra skulle åka förbi hemma hos mamma för att hämta mammas bil och jag fick chansen att hämta lite viktiga papper som jag inte fått tummen ur att hämta ännu. Nu kan jag äntligen kontakta försäkringskassan för att kunna få gå på sjukgymnastik på arbetstid, yeyy!

Väl hemma igen har jag ordnat matlådor så att jag har på jobbet ett par dagar framöver och fått igång diskmaskinen. Jag har fortfarande lite städande att göra efter sexpartyt igår men det får vänta till en annan dag. Har trots allt fått gjort en hel del vettigt idag trots att jag slöat bort hela förmiddagen. En bra söndag helt enkelt. Nu är dags för sängen här strax, så jag önskar alla en god natt!

Don't stop, make it pop. Dj blow my speakers up. Tonight, I'm gonna fight 'til we see the sunlight. Tick tock on the clock, but the party don't stop no. Oh oh oh no, oh oh oh woah!

Mahhhh! Jag är en väldigt paranoid och orolig människa som är hypokondriker och som kan bli rädd för de konstigaste sakerna. Jag har näst intill tvångstankar om många saker och tänker säkert "jag kommer dö" vid minst ett tillfälle per dag. (Jag känner verkligen hur jag gör reklam för mig själv nu, men jaja.. Jag är bara ärlig) Man kan ju undra hur jag har blivit sådan här och var allting började, men jag tror faktiskt att det ligger i min natur att vara sådan här. Om jag tänker tillbaka på min barndom så var jag nog minst lika paranoid då som nu. Till exempel så var jag som liten väldigt rädd för att få mask i magen. Vi såg en film i skolan som jag inte ens minns vad den handlade om men då pratade man om mask i magen hos människor och bara tanken på att något skulle leva inuti en skrämde mig något fruktansvärt. Sedan dess har det alltid suttit kvar. Nu börjar ni ju säkert undra varför jag bekänner mina pinsamheter om att vara rädd och paranoid och det ska jag faktiskt tala om för er. Därför att Louise lagt upp en äcklig bild på sin blogg (http://medmissiler.blogg.se/) på en binnikemask och nu är hjärnan igång igen. Jag kommer ligga vaken och oroa mig för binnikemask nu och inbilla mig att jag har något levande i kroppen och att jag kommer att dö! Ja, det är sant. Och det värsta är att jag vet själv hur löjligt det är men jag kan ändå inte hjälpa det. Till råga på allt så "råkade" jag googla ämnet (google kan vara den värsta fienden för någon som är hypokondriker) och snubblade över massa information och bilder som förvärrar situationen. Lycka till med att sova nu! För det är ju dags.. Mahh, vill inte..

Nu är det cirka fyrtio minuter kvar på dagen (dagen som är min, bara min) och jag borde ha varit till sängs för länge sedan men som ni märker, så är jag inte det. Jag har den senaste veckan dragit på mig en ovana att lägga mig alldeles för sent. Jag som varit så duktig på att lägga mig i tid i flera månader nu! Men det blir lätt så när man är ledig att man kommer med ursäkter till att inte gå och lägga sig medan man i själva verket bara är uppe och inte gör något särskilt vettigt alls. Nu till exempel är jag uppe enbart för att det är min lediga dag och då gör jag som jag vill. Och jag vill inte sova! Fast jag borde..

Förutom att diskutera med mig själv huruvida jag borde komma till sängs eller inte så har jag just skrivit en "att-göra-lista" till mig själv med saker som jag både bör och vill göra framöver. Louise och jag påbörjade en sådan lista strax före nyår men den har nog råkat komma bort någonstans.. Jag får nog se till att leta upp den så att inte hon blir alltför ledsen. Men den listan innehöll saker som vi vill göra tillsammans medan min egen lista innehåller mer löften till mig själv för att förändra mitt liv till det bättre. Jag måste erkänna att jag har varit inne i en riktigt taskig period ett bra tag nu och jag känner inte riktigt att jag får ut hundra procent av livet, därför behöver jag på något sätt göra en förändring. Eller också flera förändringar. Vilka förändringar det blir, det vet jag ännu inte och därför kom jag inte särskilt långt med min lista. Jag kanske får sova på saken (när jag väl går och lägger mig dvs).

I övrigt har min dag varit riktigt bra. Jag känner att jag både har vilat, fått gjort nödvändiga saker och blivit lite friskare. Dock tappade jag rösten en aning nu på kvällen när jag satt nerbäddad i Victorias soffa och pratade av mig om allt som hänt under de veckor som vi inte hunnit ses. Resterande av kvällen fick jag försöka hålla mig tyst och lyssna på det som hänt i hennes liv den senaste tiden. Ett riktigt trevlig utbyte av tankar och känslor över en middag och fika. Kaffet som vi svepte för inte alls länge sedan lär inte heller bidra med något positivt när det kommer till att vilja sova och jag börjar faktiskt undra om jag någonsin kommer att vilja lägga mig.

Katten som varit galen hela dagen ligger nu vid mina fötter och slumrar sött för att säkerligen vakna till liv när jag väl har lagt mig. Hon har en tendens att vilja leka, busa och irritera mig när jag är trött och behöver sova. I natt rev hon mig när jag vände mig för snabbt i sängen. Jag minns att jag tände lampan för att se om det blödde (vilket det gjorde) och sedan somnade om direkt. I morse hade jag glömt händelsen tills jag hittade rivmärkena på armen några timmar inpå dagen. De ömmar ordentligt och är ganska fula. Kattskrälle. För att reta mig ytterligare har hon klättrar på alla möbler idag och allra helst på bord och ytor som jag just dammat och torkat av. När jag kom hem från Victoria hittade jag en hel klase vindruvor på golvet som hon varit och hämtat ur min frukstskål och en massa löst spridda vindruvor i hela lägenheten. Jag höll till och med på att sätta mig på en av dem när jag skulle sjunka ner i soffan. Det är en mycket speciell katt jag har, som ni märker.

Jag kollar just nu bussar inför morgonen och inser hur tidigt jag faktiskt ska gå upp. Det ger mig lite ångest faktiskt och jag börjar fundera på om jag ska tvinga mig själv att gå och lägga mig. Ska jag? Ja, nej, ja, nej, ja? Ja, jag borde faktiskt. Därför säger jag godnatt och sov gott!

Idag är det tisdag och jag har en efterlängtad ledig dag! Efter att ha jobbat sjuk och slitit hela helgen så har jag gett mig själv tillåtelse att bara vara hemma idag utan några tvång eller måsten. Sjukgymnastik, tvätta, städa och sådant där annat tråkigt som man vanligtvis måste klämma in på sina lediga dagar får vänta för idag är det min dag. Och Nikitas också verkar det som. Hon springer runt här som en vilde och jagar något osynligt i luften, hoppar och studsar.. Ja, lever livet helt enkelt.

Min dag har just börjat, för jag har även tillåtit mig själv att ta en lång sovmorgon. Med mobilljudet avstängt räddade jag mig själv från tre telefonsamtal, varav två av dessa var vid klockan 8 imorse. Det hade inte varit uppskattat att bli väckt vid den tiden om jag mot all förmodan glömt att stänga av ljudet på mobilen. Men nu lyckades jag ju undankomma detta galant och vaknade vid kvart över 12.

Efter att ha legat kvar i sängen en stund ringde telefonen och efter samtalet beslöt jag mig för att det var dags att gå upp. Det är ju trots allt skinande solsken ute! Jag försökte öppna balkongdörren för att få in lite vårdoft men snön som inte hunnit töa bort ännu blockerar balkongdörren så jag gav ganska snart upp. Jag insåg också ganska snart att min lilla vilde hade tagit tillfället i akt att rymma ut på diverse äventyr om jag hade haft balkongdörren öppen och eftersom det inte är så uppskattat bland grannarna så var det nog lika bra. Jag får nog se till att ta en promenad senare för att kunna njuta av vårvädret.

Nu blir det frukost (eller lunch) för min del och en obligatorisk kopp kaffe. Ciao!

Det var en gång en prinsessa som en gång bloggat på http://augustanaa.blogspot.com/ men som nu hittat ett nytt hem för alla sina tankar och känslor.

.. Och så inviger jag min nya blogg med ett ordspråk som en gammal klasskamrat sa till mig en gång. "Det är bara död fisk som följer strömmen". Jag tyckte att det passade bra in i sammanhanget nu när jag bytt från gammal blogg till ny, precis som många andra gjort före mig. Jag vill ju inte vara en copycat eller så men jag var så fruktansvärt trött på blogspot och alla dess begränsningar. Därför tänkte jag istället följa strömmen och ansluta mig till min vänskapskrets här, vilket för mig innebär att jag numera är en död fisk.

Dagens ordspråk passar även in eftersom Louise i veckan bestämt sig för att jag är en fisk. Jag minns faktiskt inte hur hon kom till denna insikt men så är det tydligen, vare sig jag vill det eller inte. Efter lite förhandlingar kom vi fram till att jag är en förvirrad Doris och det kan jag faktiskt acceptera.

Härmed avslutar jag, Doris mitt allra första inlägg här på min nya adress. Home sweet home!