I huvudet på en prinsessa

Idag är jag allt annat än positiv. Jag försöker det gör jag, men det är svårt. Just den här veckan verkar det som om många inte mår bra. Folk på jobbet är sjuka, jag oroar mig för Emilia som är dålig, Louise som stoppar ner aceton i halsen på sig själv på bakfyllan, mig själv som åkt på urinvägsinfektion återigen, och framförallt Victoria som känner sig nere på botten. Jag vet hur det är, och inget man säger hjälper. Samtidigt är det svårt att vara positiv och säga något bra när man vet så väl hur lite man själv lyssnar på allt det där. Och varför ska jag prata om saker som jag inte alltid tror på själv? Men jag måste. För hennes skull. De enda tröstande orden jag kan bidra med är att jag finns här, alltid.