I huvudet på en prinsessa

Idag är jag allt annat än positiv. Jag försöker det gör jag, men det är svårt. Just den här veckan verkar det som om många inte mår bra. Folk på jobbet är sjuka, jag oroar mig för Emilia som är dålig, Louise som stoppar ner aceton i halsen på sig själv på bakfyllan, mig själv som åkt på urinvägsinfektion återigen, och framförallt Victoria som känner sig nere på botten. Jag vet hur det är, och inget man säger hjälper. Samtidigt är det svårt att vara positiv och säga något bra när man vet så väl hur lite man själv lyssnar på allt det där. Och varför ska jag prata om saker som jag inte alltid tror på själv? Men jag måste. För hennes skull. De enda tröstande orden jag kan bidra med är att jag finns här, alltid.

I'm bottling up your soft,
Dream-like scent
In my head for the ride home
I've been searching
With bruised limbs
For ways to get me going
For ways to get me going 

To give me confidence to stare
And observe the world
To give me confidence to stare 

If I could sleep forever
Would you still be in my dreams
If I could sleep forever
Would you still be in my dreams
If I could sleep forever
Would you still be in my dreams
If I could sleep forever
Would you still be in my dreams 

Under the covers
Under the covers
Under the covers
Under the covers

Varannan lördag så infaller en väldigt viktig händelse, nämligen vinkväll á la Tina. Eftersom jag är ledig varannan helg och vinsuget hunnit bli alltför stort däremellan så har jag sällan annat för mig än att dricka vin på mina lediga lördagar. Detta gör jag gärna i gott sällskap och det var precis det jag hade i lördags. Släng med lite spel, knytkalas och dans på det också så har du min kväll summerad! Fast ändå inte riktigt.. För om vi skulle stanna där så skulle vi missa godbitar från Alias-spelandet (ungefär som spelet "Med andra ord") där Daniel skulle förklara ett ord för Anneli och började med att säga "Jag har en sån" och sedan "Du gillar detta" varpå jag tyckte att Anneli svarade "Kuk" så jag skrek ordet högt samtidigt som jag brast ut i skratt och fick konstiga blickar av resterande vänner. Det var ingen som trodde att det faktiskt var Anneli som sagt kuk och därmed fick jag en blondinstämpel (trots att jag inte är blondin, inte till hårfärgen i alla fall) som hängde med hela kvällen. Dessvärre så spädde jag på detta ytterligare när vi satt i i taxin på väg in till stan och jag helt plötsligt fick för mig att diskutera fula namn och hur jobbigt det skulle vara om man förälskade sig i någon med ett jättefult namn. Anneli försökte intala mig att namnet faktiskt blir fint när man verkligen tycker om någon men jag höll inte med. Faktum är att jag trotsade ljudligt. Jag frågade Johan om inte han hade skämts över att presentera Märta eller Agda som sin flickvän. Jag fick som svar att "Agda är ju faktiskt ganska gulligt.." Say what?? När vi klev ur taxin så gjorde Johan ett erkännande där han berättade att taxichauffören hette Pierre Ingolf och att han försökt hålla sig för skratt hela bilresan in. Stackars chaufför! Väl ute så höll jag låg profil. Det var nog bäst efter att jag redan gjort bort mig tillräckligt. Jag var ganska nöjd med att låta Tobbe stjäla showen och inta sin roll som en äkta Dancing Queen. Nu, ett par dagar senare tittar jag tillbaka på helgen och börjar redan längta efter nästnästa lördag då jag är ledig igen. Vinkväll á la Tina, vilka är på? ;P Godnatt!