I huvudet på en prinsessa

Ett billarm ljuder utifrån och väcker mig ur en orolig sömn där alla tankar vävs in i mina drömmar. Likt en spindel som spinner sitt nät så fungerar min hjärna på samma sätt. Alla tankar och all oro byggs på och utvecklar sig till något betydligt större där det även samlas ytterligare tankar. Inga orosmoment passerar förbi mitt nät utan att fastna. Sedan befinner de sig där i mitt spindelnät för att störa mig en längre tid. Jag försöker att slappna av och koppla bort allt jobbigt men när dte väl har fastnat så är det svårt. Det är som när man rycker bort en färsting men inte får med hela kroppen och den kvarglömda kroppsdelen gräver sig djupare ner i huden. Jag ryser. Spindlar och färstingar, är det verkligen så jag vill likna vid mina tankar? Inte alls, men hur ska jag annars kunna förklara hur svårt det är att lämna grubblerierna bakom sig? Ni undrar säkert vad det är jag grubblar över och jag tänker faktiskt göra er besvikna genom att inte berätta. Men jag kan avslöja att det smids planer om en välbehövd förändring som jag bara måste tro på. Och det gör jag till viss del, men just den osäkra delen av mig håller mig vaken eller också så hemsöker dne mig i mina drömmar. Ute ljuder ett billarm och väcker mig ur en orolig sömn. Jag undrar, är allt bara en dröm?